Glad Påsk!
Efter det samtalet gick jag ut på en rätt tråkig, händelselös och nykter partynight.
Och idag har jag bara suttit hemma helt apatisk utan att få någonting ur händerna what so ever. Så istället för att ta mig ut ikväll blir det film hemma i soffan med Sarahn och mami.
Segt sunk.
Men jag har lov och en hel vecka nu, så jag ska få en massa tråkiga saker gjorda faktiskt, jag ska vara jätteduktig och ambitiös! Sådeså! Så ska det ju bli värsta sommarvädret nu i veckan så jag ska sola massor! Jag ska bli brun och snygg och fräsh!!!
Mys
Tanis med sitt nya täcke Mina 3 barn!
Lite våkänslor i betongdjungeln, som visserligen funnits där ett tag nu...
Idag har jag bara slappat, hemma dock eftersom det såklart skulle vara kallt just idag... :S
I morse var jag hos tandläkaren. Det var nice, jag gillar att gå dit. Dels därför att det är rätt skönt när de pillar på ens tänder och typ skrapar sönder dem när de tar bort sånt som tandborsten inte klarar, för att se ordentligt (jag är ett wierdo), och dels för att jag alltid får så mycket beröm för mina utmärkta tänder! Yeeey! Bra gener från papis sida!
Mmmm.... leeeeeeeeeena tänder... Dessutom tar jag mig ju såklart tid att flossa tänderna en dag som denna, det känns nice i munnen. Hahaha, mamma gnäller på att jag o brosan alltsid borstar tänderna så länge! Men det är sköööööööööönt!
Biljetterna till min skiva (11 maj) börjar sina, så det är dags att punga fram med cashen fattiglappar!
No more stress (i väntan på det verkliga livet)
Det var klart i tid och Adam och jag är stolta över vår produkt. Väldigt stolta. Den blev 27 sidor lång, vilket vi tyckte var mytcket ända tills Adams flickvän började snacka om att hennes var typ 60... party pooper! Jävla sammare som bara kan orbajsa allt men inte behöver göra något ordentligt mummel mummel (svordomar)...
Jag kan nu allt om tobak, det är bara att fråga!
Idag lämnade vi även in våra loggböcker, de ifyllda frågeformulären och diverse annat krafs, i en fet pärm som vi drämde i hans bord. Vilken lättnad! Först kom jag inte över all stress när det väl var inlämnat i fredags, eftersom vi har ett fördjupningarbete i historia på g, en jobbig fysiklab (och jag fattar inte så mycket) och jag ligger tydligen lite efter med svenskan. Men sen kom 1:a April och jag insåg att jag bara har 39 skoldagar kvar på gymnasiet, säkert inte ens det. Sen börjar det riktiga livet, det man alltid väntat på, och plötsligt kändes mina problem inte så betydande och all stress flög ur mig.
För nu har man gått i 12 år och hela tiden blivit matad med att man måste förbereda sig för nästa nivå. Först var det förberedelser inför högstadiet, sen inför gymnasiet, nu inför högskolan/yrkeslivet. Men som tur är finns det ett litet hål här, framför mig och mina jämnåriga nu. Man får ta precis så många år på sig som man vill nu, för att komma på vad ens riktiga liv handlar om. Det riktiga livet, det som man uppnår sen i framtiden.
Min mamma är 58 och har precis börjat plugga.
Så nu är det chill och min betygshets ligger lågt för tillfället. Vad gör det för skillnad senare?
Idag lyckades min klass förhandla sig till ledighet imorgon. Sjukt skillat faktiskt, vi vet vad vi gör när det gäller att göra livet mer lazy för oss: Först gick några till våran historialärare och sa att våran svenskalärare är sjuk och att historia är det enda andra ämnet vi har på tisdagar. Han sa förstås att vi kunde jobba hemma istället (han är lärarstudent i 50-årsåldern och har inte riktigt fått in sin pondus än. Han har vart blevbärare i 35 år tills han kom på vad han ville bli, den du Lollo!) och vi vet alla hur seriöst man tar på "eget arbete" i min klass. Sen när vår biträdande rektor Lysén kom till sista lektionen för att säga att han kunde vicka för våran svenskalärare i morgon lyckades vi i klassen, på något konstigt sätt, övertala honom om att det ville han inte alls, för vi ville ha ledigt.
Stolta över vad vi åstadkommit tillsammans gick vi hem.
Imorgon ska jag sola hela dagen och tänka på hur tråkigt det kommer vara att inte ha en klass sen, när det verkliga livet börjar. För även om jag långt ifrån gillar alla i min klass är det ändå det som kommer bli det tråkiga, har jag kännt på mig några år nu. Det är ändå ett gäng ungar i ens egen ålder som man träffar varje dag och bara hänger med.
Bäst att ta vara på det i två månader nu då, så kan jag njuta av allt annat i livet sen.
Idag lämnar också Richie (inte Richard hopptränaren, utan Rickard klasskompisen) in sin film till Vårrullen. Jag fick vara med och göra en scen i fredags, en liten sista-sekunden-panikgrej som jag fick ställa upp i. Det blev nog inte som mr Director ville ha det, men så går det när alla bangar ur, eller hur han nu blev satt i den sitsen. Jag är kanske med en hel sekund i hans film iallafall!!! Yaaaaaaaay! Hahahaha. Hollywood nästa!
Jag undrar hur Canto blev, jag fick ju aldrig läsa det färdiga manuset, utan bara en tidiagre version. Håll utkik på sidan (Orangelab såklart), han lär lägga upp den any time now!
Peace
Vardagen på tuben
Först klev det på ett fritis med barn i tioårsålern som pratade på så gott de förmådde. De satte sig givetvis runtomkring mig, men de mest högljudda satt en bit bort, no harm.
Innan dörrarna stängdes klev det på två tanter, en från varje dörr på varsin sida om den "kupé" jag satt i. Bägge dessa tanter bar på två sådana där kattburar vardera, hur många katter det satt i varje bur har jag ingen aning om, och det är nog bäst så. Katterna började mjaua så fort de klev på tåget och ungarna flockades självklart runt djuren. Med lyckliga rop och jamanden i stereo, för min del, åkte tåget vidare till nästa station, där ett dagis klev på.
Dessa barn, med fröknar, klämde sig förbi allt annat för att sätta sig på de lediga platser som fanns just runt mig. Några av de äldre barnen reste sig tillochmed för att vara artiga mot de okända fröknarna. Dagisbarnen ramlade glada runt när tåget åkte, och de artikulerade noga när de sa "Förrrrrrrrlåååt!" till de främlingar de råkade hamna på.
Katterna jamade på och där satt jag och undrade hur i hela världen jag skulle klara att inte börja asgarva, ända till Gullmars. På något vis lyckades jag med detta stordåd, och när dagiset och tanterna klev av kunde jag till min lättnad se att tanterna med katterna återförenades på perrongen. De kände i alla fall varandra och jag kunde pusta ut; mänskligheten var inte galnare i dag än vanligt.
Nu ska jag sätta mig och sola lite med Emilia, innan jag åker på ett obligatoriskt föredrag om relativitetsteorin, för att sedan plugga med Adam... Man kan ju inte bara göra tråkiga saker. Soool! Niiiiice! Våååååååååår!
HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRLIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIGT!!!!!!!
So long suckers!
Helgen
På lördagen var jag hos min kusin och det var helt super! Jag blev dock lite rädd för mig själv när jag, återigen, insåg hur extremt gärna jag vill ha barn! Mitt kusinbarn Alexander är helt gudomlig, och hans storebror är inte fel han heller... men jag vet ju att det är bättre att vänta lite. Och kanske vore det bra att se till att ungen/arna får en farsa också... Heeeh.
Sen blev det någon form av utgång trots att Emilia svek. Ingen dans men oj vad jag blev full på lite! Ekonomiskt!
Jag nåste väl säga att självförtroendet är på plats igen efter helgen. Hyfsat i alla fall.
Idag hade vi prov i skolan igen, men det var bara ett slappt religionsprov. Borde kanske skrivit till lite mer saker för att säkra MVGt, men jag får hålla tummarna istället. Skönt med ett ämne man inte behöver plugga sönder sig i!
Har bara en lektion imorgon, känns bra. Blir till att fixa projekt hela dan, ny deadline på fredag.
Puss o kram, skummbanan
Vart tog självförtroendet vägen?
... jag trillade av 2 gånger.
Sjävlförtroendet bara pös ur mig. Det första som hände på lektionen var att jag fick ett stopp, det andra som hände var att jag fick ett stopp och låg på backen... Sen efter det gick det väl mest utför (kan det göra det?). Som om inte detta var illa nog dagen innan KM i hoppning, var Lillis där idag och tittade. Men inte förrän efter min första avsittning, så att hon hade inte ens chans att ha någon förståelse för min kassa ridning. Lillis är en tant (eller kärring, som det kallas i kretsarna) från Enskede som tittar på oss en hopplektion och en dressyrlektion om året, som hon sätter en bedömning på oss efter. Denna bedömning lyder Kurt, som ser oss en gång i veckan, blint. Vilket självförtroende den mannen måste ha. Detta system har sänkt många av mina kamraters betyg, Anna tex. Oj vad bra det känns.
Vad hände med känslan av att jag klarar allt? Att jag är bäst, eller ialla fall rätt bra? Ingen av veckans lektioner har varit en succé direkt.
Nej usch, idag är en riktig pissdag.
Dessutom ska jag byta förälder ikväll. Får se hur det blir ("Jag vill ju inte pressa dig, du väljer ju själv" Yeah right, så dags att komma krypande med smöret nu när jag är mydig).
Jag vill helst krypa ner i ett berg avv kuddar. Kanske helst tillsammans med någon som kan klappa mig på huvudet och lova mig all världens lycka. Och en egen häst.
För att få tycka ännu lite mer synd om mig tänker jag skriva upp att jag drömde värsta självförtroende-dippar-drömmen inatt. Den handlade om dykning och jag gjorde massa fel med utrustningen och sånt, och Andy bara: Men herregud, och du ska kalla dig dykare...
Buhu I suck.
Men men, för att lätta upp stämningen kan jag ju tillägga att jag garvade ihjäl mig när jag läste min brors senaste blog på myspace, och Rubens coment... HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!
Får trösta mig med lite music istället (Snook-ÄR)
PO
Projekt Tobak
Projektet är INTE inlämnat.
Min annars sköna lärare suger som handledare.
Jag har suttit uppe och skrivit på nätterna/mornarna i onödan.
Vi skulle varit klara igår, så vi gick till vår handledare för att reda ut vissa bitar innen vi satte oss för att få ihop det sista. Först då klämmer han ur sig att han gärna vill diskutera våra resultat med oss först, innan vi lämnar in arbetet. Att vi inte ska skriva klart förrän han har pratat med oss och att vi inte ska lämna in och få det ur världen. Vi bestämde ett möte på fredag.
Suck.
Well. Vi har lite kvar och vi ska ha en redovisning på fredag för tvåorna, så det blir no relaxing här inte.
Dessutom gick det så sjukt jävla dåligt på ridningen igår, mestadels för att jag var så trött. Jag började till och med gråta efter lektionen, vilket har hänt typ en gång förut i hela mitt liv.
Idag är jag dock på väldigt bra humör, för inget kan sänka mig! Evör! Hahaha. Sov rätt mycket inatt och gick till fysiken imorse, fastän jag inte ställt klockan och hade tänkt skippa den. Lektionen var våran introduktion i relativitetsteorin, och som om det inte var flummigt nog mediterade vi över "tomheten" på religionen efter lunchen. Skön dag (trots att mitt gråa moln, projektet, fortfarande svävar någonstans i bakgrunden). Sen på tuben hem fick jag chansen att skryta för en tvåa (Milias lillebror) om hur skönt det är på vårterminen i trean och att jag bara har ungefär två lektioner om dagen. Nu känns allt bättre igen och jag ska nog bara ligga hemma idag och softa (och göra OH till redovisningen... om jag ska vara helt ärlig).
Och juste, modevisningen i måndags var helt galen och hysterisk, som det ska vara. Men det är ju kul ändå, om man orkar och har sovit (för min del var det kul fram till efter andra visningen). Jag var sjukt cool med Sarahs graffitiklänning på mig. Foto kanske kommer. Lille Richie var där och filmade en av visningarna också, det var ju gulligt. Mer om dethela kanske kommer en annan gång.
Adios amigos
Tasse Tusse
Men jag måste ju jobba lite med projektet, så inte stackars Adam sitter och jobbar som ett djur utan att jag anstränger mig ett dugg...
Såå....
Snart.
Jag ska bara göra lite fler hjärndöda saker först.
Som att äta lite till glass. Det har blivit en hel del svullande med mamma senaste veckan. Illa. Jag kan dock få till ett riktigt obehagligt metallgnissel när jag slickar på glasskeden nuförtiden (that's fucking metal maaan)... Men jag är fortfarande något öm på tungans ovansida om jag trycker.
Förkylningen får räknas för över just nu, den klarade eldprovet idag galant: Efter hoppkursen (1,5 h) kände jag för att rida mermermer, precis som det ska va! Men jag kan inte ropa hej än, immunförsvaret brukar ju vara rätt nere efter avslutad penicillinkur och det vore ju typisk om jag blev sjuk ännu en gång. Men hoppkursen va jättekul, såklart. Richard är verkligen en jättebra hopptränare, han överdriver kanske pedagogiken ibland men det gör att man har en väldigt klar bild i huvudet hur det ska kännas, det man ska göra, vilket gör allt så mycket lättare. Cia var riktigt positiv och lektionen genomsyrades av en enorm hoppglädje från oss båda, superhärligt! Så jag kude såklart inte låta bli att anmäla mig till KM efteråt, även om jag tänkt sluta med sånt. Jag vet att hon kommer stoppa, jag vet att jag kommer bli arg och besviken och känna att jag är bättre än så och borde få visa det. Men tänk tänk tänk om det skulle gå bra...? Jag vet ju att jag är bra på att rida nu, jag borde inte bry mig. Det är ju bara det att jag vill komma vidare, våga tävla lokalt och veta att jag har en chans.
Anyways. Jag har gått runt och vart jäkligt dyksugen idag, och varje gång jag har gått förbi vatten senaste veckorna, men är man fattig så är man.
Min blogg nådde värsta läsartoppen häromdan! Hahahahahaha tio läsare på samma dag wööööwöööööö! Respekt polarn!
Tio är fler än nio. Tänk vad man lär sig av att gå i skolan.
Min bror skrev i ett mail att han hade köpt en cool tröja åt mig. Grooovey! (Han lever! Yay!)
Igår var jag och mina älsklings-bimbos ute en snabbis, vi gick till Tiffanys bara. Äntligen! Jag bara: I need a beer! HAHAHAHAHAH http://www.youtube.com/watch?v=sX0MnpAj1D8 Det var dock lite synd att vi inte gick till något roligare ställe. Vi gick förbi Mosebacke och las bimbos bara: "Men gööövd va seriöööst det verkar. Va gamla alla är. Vad dött det är utanfööör. Vi går nån annanstans. Vi går till Tiffanys, där har jag varit förr." (Men jag gillar er ändå.)
Nej, nu är det skärpning. Plugg plugg.
Keep it up, dudes!
Klagosång
Gnäll #1:
Igår åkte min bror och mr Bush till ungefär samma ställe i Mexico. Man får bara hoppas att jag varnat honom tillräckligt på msn (ja, jag är hönsig).
Gnäll #2:
I morgon ska jag ha fysikprov, jag ska ha läst ca 100 sidor mer i min engelskabok än jag har och mitt projektarbete skulle vara klart. Men det har vi fått uppskov med, igen, redan sen i måndags. Vår handledare gav oss det utan att överhuvudtaget veta hur vi låg till, eftersom han helt enkelt utgick från att vi inte skulle klara det. Vilket stöd! Vi hade klarat det om inte jag varit hemma så mycket. Vilket leder direkt till
Gnäll #3:
Jag känner mig nästan sämre för varje dag trots penicillinet, så ikväll ska jag till närakuten. Igen.
Gnäll #4:
Jag sover ännu sämre än vanligt eftersom jag dessutom hostar.
Gnäll #5:
Är ett så stort och nytt problem för mig så det orkar jag inte skriva ner.
Dessutom orkar jag inte gnälla mer.
"Mitt stora problem är att mina problem är så pass små att de knappt räknas som problem"
Snook -Inga Problem
(Nya videon är grym)
Lejonhjärta
Jag saknar dig så mycket.
I mina mardrömmar hör jag dig ropa på hjälp.
Men jag kan inte rida efter, hur mycket jag än vill av alla anledningar i världen.
En egen Fjalar, bort från allt som är mina problem, till sol, glädje och ditt sällskap.
Men det här är inte Nangijala.
Varför var Bush tvungen att åka runt just där, just nu?
Varför ska det vara oroligheter där du är när jag är så långt bort?
Var dina nyfunna surfbuddies med folkabussen tvungna att åka just norrut?
Genom Honduras, El Salvador och till Mexico?
Om Tengil bara kunde hålla sig i Karmanjaka.
Men jag vet att du klarar dig.
Jag vet att du kommer hem till mig.
Love
Nu ger jag upp!
Efter att äntligen börjat känna mig frisk nu i slutet av veckan, smorde jag stora planer inför helgens lördagskväll. Det var utgång med tjejtrion på schemat och även firandet av mina favvis-tvillingar som fyllt 21 (Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!) och diverse andra roliga händelser som jag fick reda på dagarna innan.
Men vad händer?
Jo, jag får såklart halsfluss.
Halsfluss.
Jag har varit sjuk eller krasslig i fem veckor nu, men vägrat missa något för det. Jag provade att vara hemma i början men blev sämre, så jag gav mig fan på att vara envis. Det verkade ju lösa sig, tills nu. Huvudvärken kom smygandes igår men trots att jag inte haft någon nämndvärd huvudvärk på länge var det inget jag orkade bekymra mig över. Jag har insett att jag blivit en av huvudvärksmänniskorna i världen helt enkelt, och mina vårkänslor gick inte att stoppa. Jag sköt på min shopping men tog en efterlängtad promenad, trots att solen hade hunnit gå ner vid det laget. Sen var det en filmkväll med mami och tur var det, för jag kände mig inget vidare. Efter halva filmen (The Pledge, mami valde) orkade jag inte mer, så, fast besluten att hinna med alla planer inför idag, gick jag och la mig. Jag somnade bums...
..men vaknade igen straxt efter 4.
Jag älskar min insomnia, vi ska nog gifta oss. Vid 10 gav jag upp mina försök att somna om och gick upp för att hinna se klart filmen, dammsuga, handla, åka till stallet, vila, gå ut.
Att se filmen gick bra. Dammsugningen sköt jag på, jag hade under mina timmar i sängen klurat ut att jag skulle kunna ta mig tid att vara sjuk på tisdag, så det kunde ju fixas då. Shoppingen med Milia gick väl ok, jag var jäkligt seg bara och hade världens fuldag. Men det blev en nizah, och lite dyr, partytopp som jag siktat in mig på tidigare i veckan, några fina hårband och ett till par örhängen. Hej shopp-a-holic. Sen tvingade jag mig iväg till stallet för att jag inte ville bryta mitt löfte till mina barn, Hanna skulle ju tävla för första gången och har man sagt något får man stå för det.
Väl i stallet ringde mami, hon hade gått till närakuten och konstaterat sin halsfluss. Jag lovade att följa med dit efter stallet mot att hon kom och hämtade mig, mohahaha!
Farbror doktorn sa att jag hade en jobbig variant av det och att det var tur att jag kom in... heh. Jag är för envis för mitt eget bästa, jag hade verkligen tänkt gå på som ingenting annars. Nu har jag fått medicin och ska aldrig mer bli sjuk i hela mitt liv.
Så kvällen slutade i att mami och jag bäddade ner oss i soffan med våran självömkan och lyxade till det med pizza och ännu en film; Zozo, mamis val igen.
Dessutom har jag bestämt mig för att inte rida alla mina lektioner nu i veckan(!). Hur ska jag klara det? Jag som inte ens fick rida i Fredags!
Snart börjar Insomnia på tv, känns som något för mig. Bara jag lyckas duscha och bädda om innan jag kollapsar.
Take it easy, take it cool
Jag vill bada i en swimingpool,
som Eliott skulle sagt (om han levde)
Superficial
Är något jag faktiskt får vara, som omogen tonåring. Jag är tonåring i ett och ett halvt år till, så det är min rättighet. Jag har svårt att komma över att jag har fått tillbaka min orena hy sen jag slutade med mina p-piller för några månader sen. Jag hade helt enkelt glömt bort lite av hur det var att ha finnar under de 2½ år min kropp slapp fixa egna hormoner. Buuu. Plus att jag inte fick munsår varje månad. Suck, jag känner mig som värsta pubertets-mongot. Däremot hade jag också glömt hur det var att bara gå runt och vara glad, helt utan anledning! Det gjorde jag igår, hela dagen ända fram till kvällen! Aldrig mera hormonpiller.
Emilia är ändå bäst på att få en att våga göra de saker man känner visst motstånd mot (jag är dig evigt tacksam), så därför släpade hon med mig till East Street (http://www.east-street.com/pier/new/) igår, fastän jag inte vill att någon gräver i min mun när jag har munsår och finnar... Chai sa att det såg fint ut, så jag bytte äntligen ut den långa läk-barbellen! Vilken frihet! Jag kan röra på tungan igen, men den skummaste känslan var när jag var utan smycke i några sekunder... Chai bara: "ta in tungan i munnen och känn efter!" Det var verkligen något som saknades därinne, man är helt sjukt anpassningsbar i munnen. Nu är jag fin och i helgen blir det alkohol för hela slanten.
I kväll ska Malin och jag plugga tillsammans, som riktiga naturnördar! Det blir bra för mig, det behöver jag nog. Jag är verkligen inte bra på att plugga hemma.
Hasta la vista
Spontanitet
Idag tog jag en välbehövd sovmorgon. Det var skönt.
Efter den enda lektionen jag var på gick jag hem för att chilla lite, medan jag kände att kroppen faktiskt vaknade upp lite långsamt. Sen pratade jag med Emre (från min högstadieklass) på msn och han satt i sin skola, som ligger precis där jag bor. Så jag sa åt honom att komma över en stund, jag skulle dra till stallet en timme senare. Det var jättekul att träffa honom igen, var fett länge sen! Yaay!
Det är lätt en av de bästa sakerna med att bo så här centralt, folk våldgästar eller ringer och ber en komma ut och leka lite då och då. Det är dock mindre kul när folk fylleringer.. en bra anledning till att inte ge ut min portkod till alla mina vänner.
För övrigt mår förkylningen bättre idag, men mitt problemöra gnäller fortfarande för att jag dök. Men det är långt ifrån så illa som det var i somras.
Jag hoppade Philip idag, blev lite hafsigt men ändå trivsamt mellan hindren, Josefina berömde och även en okänd tant i gruppen efter. Jag är bäst.
PADI Ice Diver
Som sagt gick jag kursen i helgen. Jag hade byggt upp extremt höga förväntningar, som var lite omöjliga att uppnå... vilket gjorde mig smått besviken i början. Andy (min instruktör) och Jimmy (som jag också haft som instruktör) hade pratat om 30-40 meters sikt, men det vara "bara" runt 20 kanske. Jag hade ocskå varit så inställd på att klara det här trots att min näsa inte var helt ren, utan att spränga någon trummhinna, så att jag nästan hade glömt att det var dykning det handlade om. Så när jag först kom ner i vaken blev jag mest rätt förvirrad. Det var ett tag sen jag dök, jag hade en för stor väst och lite för många vikter, vilket tillsammans gjorde att jag hade problem med avvägningen och inte kunde njuta särskillt mycket av dykningen. Jag kände mig rätt felplacerad och dålig efter den första dagen faktiskt. Dessutom hade vi börjat med att skotta snö (slask) på isen när vi kom fram till Vagnhärad, jag och Anna, vi skottade upp så kallade ekrar runt vaken med pilar som pekar mot vaken. Andy hade beskrivit det som "Stora pilar i himmelen som pekar hem. Det känns jättetryggt, man känner nästan att man kan släppa säkerhetslinan... Men det ska vi inte göra!" Men allt vårt slit var i onödan, pilarna syntes knappt underifrån eftersom det var slask och inte snö. Buu!
Mysigt var i alla fall militärtältet som divemastern Kalles fru satt och eldade i åt oss, så det var varmt närt vi kom upp! Andy gjorde små tjut varje gång han kom in i tältet och utbrast "Vad myyysigt!", och han hade ju helt rätt såklart!
Andra dagen hade jag bytt väst (jag hyr utrustning av skolan eftersom jag inte har haft råd med egen) och var mer beredd på vad som gällde. Första dyket var nice men Anna började frysa efter 5-6 min igen, som dagen innan, trots att hon bytt dräkt. Vi har haft väldigt kul åt VIKING-dräkten hon hade på AOW kursen, eftersom att den läckte så. Man måste vara en riktig viking för att ha den! Haha! Den läckte nu i lördags också, trots lagningar. Hon frös på söndagen i alla fall, trots bytet, och vi gick upp, men jag gnällde lite över att jag ville dyka mer så Andy sa till mig att hoppa i igen! :D Yaay! Så jag hoppade i själv bara för att laja runt precis vid vaken och Andy var linförare åt mig. Riktigt nice! Slippa hålla koll på någon annan, slippa hålla koll på parlinan... Det är mycket linor vid isdyk. Dessutom lyckades jag se en av pilarna det här dyket! Woho! Så efter att ha fått en riktigt nytändning kände jag mig säker på att jag ville göra ett fjärde dyk, trots att kurskraven var färdiga och det bara skulle bli ett nöjesdyk. Och trots att mitt problemöra hade sagt ifrån efter andra dyket på lördagen...
De andra hade sågat upp en ny vak i en gång som ligger brevid brottet och leder till ett annat brott, och jag tyckte det skulle vara fett coolt att prova att dyka där, kände äventyrslustan trycka på! Johan och Jakob gick i först eftersom de skulle fota och det låg väldigt mycket slam på botten i gången och vattnet inte var djupt alls. Av någon anledning gick två av divemastrarna i typ samtidigt... hmmmm. När jag o Anna hade fått på oss allt och gått dit var de i alla fyra ialla fall. Andy stog där själv och höll i en lina medan han flöt runt på flaken... isen hade nämligen spruckit en del. Jag tog över linan o Andy gav sig ut på äventyr över isflaken. Hehe. Lite svårt att förklara, men när han kom över till andra sidan kunde han gå runt där och titta ner på de som dök, isen var helt kristallklar i tunneln. De lös med lamporna där nere, tunneln var rätt mörk, och han sa att det var som att vara med och dyka med dem... vad avundsjuk jag blev, haha! sen sprack isen under mig och Anna! Henrik (tror jag han hette) stog brevid oss ombytt till vanliga kläder. Stackarn. Han blev blöt han. Jag låg kvar i, inte så mkt att välja på, höll ju linan och ville dyka. Det blev rätt kallt, de var i ett tag. Sen när de kom upp kämpade jag och Anna oss fram till stället där isen blev fast, där vaken varit. Vi hade fått låna en lampa som Anna skulle få ha hand om. Det hade blivit rejält simmigt där, men jag hoppades att det skulle kunna klarna en bit fram. Jag började tappa känseln i tår och fingrar men kände mig jäkligt pepp på att i princip bara sticka in huvudet några meter åtminstone . Men Anna började få kalla fötter (haha) pga den dåliga, eller snarare obefintliga sikten, klaustrofobin, trassliga linan och allmänna kaoset. Dessutom frös hon nog mer än mig, trots att hon legat uppe på isen (ibland är man sjukt glad att man har så mycket underhudsfett!). Så precis när vi skulle till att gå i, enbart på min viljestyrka, kom Kalle upp och skrek till Andy att komma, Robin var borta! Det hade blivit så simmigt att de inte hittade hem! Det tog inte lång tid för dem att hitta honom, han var prcis vid öppningen, men Andy sa åt oss att skita i det och dra upp.
FLOOOOOOPP!!!!!!!!!!
Fan vad sur jag var. Goddamnit.
De andra två som var kvar gjorde ett dyk efteråt ändå. (Bägge fick friflöde. Men jag hade ÄNDÅ hellre bytt med dem och fått prova!)
Sen satt Anna och värmde händerna vid elden (vi hade inget tält dag två, men klarade oss bra utan), men vi hade kommit överäns om att ta ett dopp i brottet ändå, så jag satt stilla brevid, vilket gjorde att jag svalnade i bålen (som jag iallafall rört på innan). Vi hoppade i men det blev inget långt dyk för mig, jag fick ont i huvudet när jag gick i, av kylan. Lyckades stå på isens undersida mer på riktigt, tog lite övning för mig att få in tekninken! Men dräktens fötter pluppade av när all luft kom dit, och jag lyckades inte dra på dem igen, så jag gick upp straxt efter det. Kunde inte simma så bra med dinglande fenor, plus att jag var orolig för att de skulle åka av. Anna fortsatte en kort minut själv. Sen var det till att packa och åka.
Isen var rätt tunn redan när vi kom dit i lördags, när vi var klara hade vaken blivit minst dubbelt så stor som när vi sågade upp den, och isen var full av lufthål från våra utandningsbubblor! Det är inte mycket till is kvar att dyka under nu... :S
Detta var det stora vinteräventyret, i det stora hela.
Jag är sjukt dyksugen och har haft svårt att släppa att kursen är över. Jag hade ju kommit in i det! Buuu. Grodmansskolan is the shit om man ska lära sig dyka i Sverige! =) Jag skulle inte tveka att lägga mitt liv i Andys eller Jimmys händer, jag litar blint på dem, riktiga klippor. Plus att de är sjukt sköna och att det alltid är trevlig stämning på deras kurser! I like! Lätt två av mina idoler!
Så det var tillbaka till verkligheten och mitt vanliga liv idag, med en hård smäll. Skolan var inget jag saknat under lovet och vi hade ett prov som jag helt glömt bort. Som tur var var det sjukt lätt, det lönar sig inte att plugga! Haha.
Sen fick jag träffa min idol Krille, som jag litar på lika blint fast ändå på ett annat sätt (jag litar blint på allt han säger, men kanske inte med mitt liv). Krille-auran gjorde sitt och jag red Monsun bättre än jag trodde jag skulle. Jag måste säga att jag nästan hade glömt vad mitt vanliga liv gick ut på där ett tag.
När lektionen var slut hände något jag aldrig trodde skulle hända, Krille blev arg! Han skällde ut en i min grupp!! Världens sensation! (Right Lollo?) Vad jag sen tyckte om det vågar jag inte skriva om här, eller vem det var. Fråga någon gång.
Välkommen våren!
Vatten, vatten, bara vanligt vatten
Shit, min kropp är verkligen helt förstörd. Klenis. Jag orkar typ inte trycka på tangenterna, dessutom är fingrarna rätt ömma av det tuffa behandlingen... (tina, frysa, tina, frysa, ta i isen, tina, bränna). Så jag skriver om helgen en annan gång. Ledtråd: Jag är nu certifierad isdykare och det finns extremt många smaskiga detajer att hämta för folk som är fascinerade av vatten.
Jag sitter nu och lyssnar på soundtracket till Big Blue, som jag gjort hela veckan, och känner mig nästan gråtfärdig över att kursen är över, trots att inte allt gick så bra... Jag saknar redan Andy och det sköna dykhänget. Vem vet när jag har råd att dyka igen? Jag vill dyka varje helg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fast man undrar ju vart överlevndsinstingten har tagit vägen när man betalar pengar för att få hoppa ner i ett hål i isen, för att sedan stanna där ett tag. Dessutom 2ggr/dag en hel helg... Haha!
Andy demonstrerar hur man står på undersidan av isen. Haha värsta Elvis-posen!
Jacob tog en del schyssta bilder, han är typ proffs. Önskar jag hade ett kamerahus åtminstone...
Peace
Dagens
"Hallå" (Att jag aldrig kan maka mig till att ta upp mobilen för att kolla på displayen vem det är asså.... då kanske man skulle låta mer intelligent när man svarade)
"Ja hej.. eeehh. ere Boel?"
"Javisst"
"Hej det är Jimmy från grodmannskolan. Hur mår du?"
"Eehh jag är lite förkyld"
"Jag hör det!"
"Men jag hoppas jag blir frisk innan helgen"
"Jaaa jag med! Det vore ju synd annars. Men du ska ju inte behöva pressa dig, du kan ju köra nästa år."
"Nä de e klart men det vore inte så kul, jag har ju peppat så inför det här!"
"Ja och det här blir nog sista kursen för i år, det blir ju bara varmare och varmare.
Vad vill du ha för macka på fredag? Det finns kyklingröra, ost o skinka..."
osvosv
Jimmy är så snäll! Synd att han har den den där jäkla ringen på fingret, den blänker så att det sticker i ögonen när man dyker... hahaha
Sen sprang jag iväg till Sarah och kom försent. Klädd för minus 10 så jag höll på att dö av värmeslag när jag kom ut. Jävla pissväder! Vad sjukt opepp jag blir! Jag vill ha värme nästa vecka, säger jag ju! Och jag vill bli frisk! Det kliar i benen för att jag försöker ta det lugnt helatiden, även om det inte hjälper. Det är alltid så när jag blir sjuk på det här sättet, det sitter i i flera veckor vad jag än gör. Jag hatar mitt immunförsvar. Jag vägrar sitta hemma och missa allt i onödan. Jobbiga nu är ju bara att jag måste bestämma mig för vad som är värst: Att spränga trummhinnor och bihålor eller att missa kursen, som är det enda jag pratar om, och gå runt och känna mig floppig och misslyckad. Tuff skit.
I vilket fall ska jag nog gå ut i nästa vecka och jogga sönder mig eller något, så jag kan få halsfluss och 40 graders feber, så jag kan bli frisk sen.
Men nej vad tänker jag, det hinner jag ju inte! Jag måste ju plugga skiten ur mig dygnet runt nästa vecka! Åh vad jag gillar att gå i skolan!
Jag hade iallafall tänkt lägga en kommentar om Ågestas nya häst Ägrim, Eller Ägget som Emmie kallar honom. Vad är det för namn på en häst egentligen? Jaja, det är väl bättre än Miss Britney Spears (!) åtminstone. I måndags när jag för första gången såg Ägrim (eller snarare hans breda arsle inne i boxen), bestämde jag mig diret för att den här gillar jag! Sen i tisdags såg jag först Josefina rida honom och blev lite besviken, jag hade gärna velat se att hans steg var lite luftigare. Han gick med på min lektion sen och såg rätt trevlig ut, så nu är jag väl rätt nyfiken och hoppas att det är min tur snart. Han är stor och kraftig och ser ut att ha lite kallblod i sig, huvudet är typ större än mig. Han ser ut som en blandning mellan Joker och Torino. Eller som Josefina sa: Tuff (eller vad hon nu anände för ord) som Zoran, cool som Philip och mjuk som Tango.
Tisdagen innehöll fler besvikelser än Äggets steg. Jag hade prisat Philip och Krille och känt mig hur bra som helst efter måndagens underara upplevelse, men jag fick Philip på tisdagen också och det gick inte alls lika bra. Jag behöver Krilles elit-aura för att kunna rida!
Jaja. Om jag har tur tar Jessicorv och jag oss tid för den där bion vi pratat om så fort jag drar härifrån Sarah.
Peace
Segt
Det har hänt så otrioligt mycket spännande i mitt liv de senaste dagarna.... NOT!
hehe
Det var massa saker jag hade tänkt skriva igår, men jag hade ingen dator. Man skulle ju kunna skriva varenda liten tanke man har, men... Jag tror inte det är så intressant för min del. Och jag orkar helt enkelt inte idag.
(Men jag kan ju säga att jag hade Philip i måndags. Sug på den!)
Jag är iallafall lite friskare idag, trots diverse insomnia... Men jag klarar ändå nte av att ta tag i allt jag borde göra, eller ringa alla jag vill träffa. Dåligt.
Jag har namnsdag idag! Inget uppenbart kanske... men jag heter faktiskt Maria också, precis som alla andra. För jag är väldigt medelmåttig jag. Lite beige sådär.
Mamma köpte en bakelse till mig för att fira denna stora dag, eftersom hon hörde att jag satt hemma för att plugga o hämta saker (oj vad mkt jag inte har pluggat), så nu mår jag illa... heh. Chansen att få sitta i fred och koncentrera sig vid en dator hos pappa är nästan mindre än noll, men det är bara en bra sak att skylla på.
El hermano var online en stund på msn medan jag suttit här :D yaaaaaay!
Han har åkt vidare till Nicaragua nu, men åker nog tillbaka till CR snart eftersom surfet var dåligt.
Nu har jag packat ner lite kläder i min sjukligt coola bag från Home Grown (www.homegrown.es), men skjuter på att tänka igenom kläder till att ha under dyken ett par dagar till.
Nu: hem till papi för att stirra in i väggen tills jag kan gå och lägga mig!
Peace
Emo
http://www.youtube.com/watch?v=RHTAT_UPm18
Well. Det känns bra att ha fått de gjort, även om det kanske inte blev allt för seriöst. Skriva testamente är fan en sån där grej man borde göra på svenskalektionerna, istället för att hålla på med jävla cv:s o skit. Alla kanske inte behöver lära sig skriva cv, men alla kommer fan att dö!
Jag har lite svårt att förstå folk som hymlar med det. Dö ska man, men det är ingen idé att gå omkring och vara rädd för. Man måste ju leva fram till dess!
(Testamentet ligger i min kalender for now, så ni hittar den om jag blir mos.)
Idag har jag o Adam suttit hemma hos mami o jobbat med projektet. Men det gjorde väl inga huge leaps frammåt direkt... :S
Vi var trötta och hade ont i huvudena, så tillslut kände jag "all work and no play makes us a mess" o satte mig o kolla youtube istället. Adam bestämde att vi skulle kolla på sagan om de bannlysta. Tjaaaa... det var ju givande. Mer än så har dagen inte innehållit.
Snart ska jag till el establo, wiiie! Träffa Vildur my love, rida för Kristian min guru, och kanske, kanske om jag har tur få rida Philip den Underbare!! XD
Igår berättade mi hermanita att hon hade gjort slut med sin kille i fredags... Stackars liten. Som tur var hade de ju haft ett ganska bra förhållande, sådär lagom seriöst som det ska vara när man är 14/15, och inte så där illa som mitt var...
Igår skällde jag på Lollos pojkvän. Först skojade jag bara med honom men när han satte Lollo emellan och sa att hon en dag måste välja mellan honom och hennes kompisar blev jag så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! (Han påminner mig om någon....)
Appropå bråk blev jag galet sur på morsan i förrgår. Det finns nog ingen jag blir så arg på som henne. Hon hade läst i den här bloggen o det gör väl absolut ingenting, inte som att jag skriver massa hemlisar på nätet. Men det känns ändå som något hon inte har med att göra, det här skriver jag till alla er som är mina vänner (och mina syskon såklart). Så jag sa lite lättsamt till henne att jag inte vill att hon läser. Det är två pers i denna värld som inte bör läsa mig blogg, det är min mor och min far. Men i stället för att bara säga "nähä ok" så ska hon blåsa upp det och göra värsta stora grejen av det. Hon bara: "du får skylla dig själv som lägger upp en blogg på nätet!" Jälla psyco-bitch med extrema kontrollbehov. Mind your own buizz!
En härlig film på youtube som jag aldrig kan sluta dräggla över... :
http://www.youtube.com/watch?v=yNG-fdDuJKA
Jag vill att det ska bli sommar dagen efter att jag får mitt isdyks-cert. Snälla? Annars vill jag att någon bjuder mig på en resa till solen. Snälla?
Weeeeeeeeeeell vi får se hur allt går, missa inte den spännande fortsättningen!
PO (peace out, jag tittar för mkt på scrubs)
Drugs n alcohol
haha
Well, jag tog mig till Enskede och eftersom jag missat att rida där tre fredagar i rad nu (teori, sjuk, begravning) så kändes det lite ovant. Speciellt som jag är van att åka med Kattis men nu åker själv, eftersom jag slutar så mkt tidigare än henne med det nya schemat (sucker!). Jag anländer med andan i halsen eftersom jag aldrig kommer glömma den utskällning jag fick av Kurt den gången jag kom försent... Dessutom måste jag ju smöra lite för MVGt, alla kan ju inte ha egen häst (Boel, du ligger på VG. Rid bättre.).
Finner stallet helt tomt och börjar osäkert gå åt vänster, för något håll måste det ju bli.
Så pluppar allas vår Kurt fram bakom ett hörn. Jag var först. Klump av läskighet i magen. Jag måste börja vänja mig vid det eftersom jag är den enda som överhuvudtaget kan komma i tid. Får välja häst (bra tecken!) och bestämmer mig för att prova ngt nytt: Radina.
När jag har plockat av täcken o borstat i satt på strykkappor o alt annat pill går jag ur boxen för att hämta sadeln, men självklart krånglar dörren! Bara för att jag är ensam och alla hör och ser allt jag gör. "Du kanske ska be Kurt om hjälp" hör jag från stallgången. SuperKurt kommer och kryper runt i torven (ursäkta alla facktermer, men det är inte så viktigt. Torv är ett strö iaf.) och pillar på dörren från alla håll, medan jag står och ser på och känner mig så där härligt kvinnlig och borttappad. Jag frågar om det inte kommit någon till (hoppas hoppas), men nejdå. "jaha.. eeeeh. Jag kanske inte ska sadla då?" "Jorå vi kör ändå"
Panik. Ångest.
Jag ensam med Kurtan!
Horror!!!
Kalla knivar av skräck rakt in i magen.
Och då, när jag vänder mig om, som två små änglar, står Frida och Klara där! Jag har aldrig tyckt så mkt om de två bimbosarna!
Tre pers i enskedes stora ridhus är aldeles lagom (heh).
På vägen hem pratade jag och Klara dykning och jag är sjukt pepp.
Synd att jag missat att gå ut två dagar i rad o att det inte händer nått i kväll, jag behöver hänga med folk för att helt komma igenom dagens trauma. I need a beer!
Å andra sidan börjar jag noja på ett starkt alkoholberoende eftersom det suger så jävla hårt att vara tvångsnykter i över tre veckor!
Ett jäkla långt inlägg
(Ta det lugnt, det är ju lätt att bara påstå att internet krånglade)
Idag kom våra studentmössor!!!
Äntligen, fan vad härligt!
En typisk sån sak som jag skulle vilja springa hem och berätta för min bror om, för att få ett lite halvkrystat leende och ett ”jaha vad roligt”. Nä nu överdriver jag, han skulle le på riktigt, speciellt nu för tiden, när han har varit på äventyr och blivit flera år äldre än mig igen.
Anyways, min bror är inte hemma så istället uträttade jag lite ärenden på skolan innan jag åkte hem, förutom att jag inte hämtade min skoltröja som jag visst skulle hämtat förra veckan… ooops. Det är första gången i mitt liv jag har köpt en skoltröja. Jag ångrar att jag inte köpte någon på Högalid, det hade faktiskt känts jättebra att gå omkring i. Jag borde köpt ett life supply av Högan-tröjor med Toki-design… En typisk sån sak som jag skulle hållit reda på om jag inte varit dum nog att bara tänka på min pojkvän på den tiden. Well, man kan ju inte vara typisk sig själv hela tiden. Jag har klarat mig rätt bra på att gå omkring och berätta för alla hur mycket roligare jag hade på högstadiet och hur mycket mer jag gillade min klass och hur mycket mer jag gillade skolan… jag tror till och med jag tjatat ut det ämnet lite, heh. Det går att ha kul nu också, även om jag helt förlorat kontakten med mina dåvarande homies. Jag hade till exempel väldigt kul på hemmafesten förra lördagen! Sjukt kul till och med, jag som aldrig går på hemmafest.
Det finns faktiskt många roliga människor man kan sitta och bara skratta med trots att man nu ska vara så jävla vuxen. Inte på samma sätt som på högstadiet kanske, men det är inte det viktiga; det är mest bara skratta jag vill göra, det är mest sånt umgänge jag får ut något av just nu. Även om de alla flesta behöver dricka en del för att klara av att umgås på den nivån (min, otroligt höga, nivå).
Vintern har äntligen blivit sprakande vacker och i förrgår ringde Jimmy från grodmansskolan och berättade att isdykar-kursen blir av! På sportlovet! Det finns nog inget så roligt som dykkurs, speciellt om man har Anna med sig, men jag vågar ändå knappt tänka på det… fy vad läskigt! Samtidigt extremt peppande. (Det har gjorts många väldigt dåliga ordvitsar på temat cool och kallt.)
Mitt sista sportlov. Jag har längtat efter studenten så starkt i fyra år nu (eller är det mer?) men jag vet ändå inte vad jag vill göra nästa år. Eller, rättare sagt, jag vet precis vad jag vill göra, men jag vet också precis hur omöjligt det är. Jag kanske skulle kunna ta å vinna lite på lotto? Några miljoner sådär vore lagom, tack.
Äh, inte vet jag, men det känns lite som hela den här grejen kommer ett eller ett par år försent. Jag borde redan tagit studenten. Det känns som jag är ensam kvar, som om jag har gått om eller något. Jag måste lära mig att leka med barn i min egen ålder, fy fy.
Jag sprang hem och provade mössan det första jag gjorde idag, såklart. Jag kunde konstatera att jag ser ut som en mycket söt pojke som leker lokförare. Growr.
Min ridlektion börjar snart…
Jag borde sväva på moln efter en vecka som denna (rosa till och med om man tänker på den, för mig, hissnande hoppkursen i söndags), men jag kan ändå inte sluta fokusera på att:
-Mitt projektarbete snart ska vara klart (och jag kan inte komma över att jag är den hysteriskt nervösa och Adam den lugna inför detta faktum, det brukar inte vara så)
-Jag lyckas inte skriva min Formal Essay i engelskan, trots att den skulle varit inne för två veckor sen
-Jag har varit förkyld i tre veckor nu
-Min tre veckor gamla piercing vägrar läka eftersom jag är förkyld
-Jag har varit helt totalpank och gått back i tre månader nu
-Jag lyckas aldrig få arslet ur vagnen och skaffa ett jobb
-Jag har fortfarande julklapps-skulder till mammabanken
-Jag kan inte sluta irritera mig på alla mina kompisar som tillbringar ALL sin tid med sina pojkvänner, och inte känner några andra sociala behov what so ever och helt har glömt hur det är att vara flockdjur (eller?)
-Jag känner mig ensam
-Jag ska flytta till papi idag
Mycket dåligt jobbat Boel. Buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!
Don’t worry, be happy!
Ivaäääg iväääg till ridningen! Släppa allt, jobba hårt, vara lycklig.