PADI Ice Diver
Som sagt gick jag kursen i helgen. Jag hade byggt upp extremt höga förväntningar, som var lite omöjliga att uppnå... vilket gjorde mig smått besviken i början. Andy (min instruktör) och Jimmy (som jag också haft som instruktör) hade pratat om 30-40 meters sikt, men det vara "bara" runt 20 kanske. Jag hade ocskå varit så inställd på att klara det här trots att min näsa inte var helt ren, utan att spränga någon trummhinna, så att jag nästan hade glömt att det var dykning det handlade om. Så när jag först kom ner i vaken blev jag mest rätt förvirrad. Det var ett tag sen jag dök, jag hade en för stor väst och lite för många vikter, vilket tillsammans gjorde att jag hade problem med avvägningen och inte kunde njuta särskillt mycket av dykningen. Jag kände mig rätt felplacerad och dålig efter den första dagen faktiskt. Dessutom hade vi börjat med att skotta snö (slask) på isen när vi kom fram till Vagnhärad, jag och Anna, vi skottade upp så kallade ekrar runt vaken med pilar som pekar mot vaken. Andy hade beskrivit det som "Stora pilar i himmelen som pekar hem. Det känns jättetryggt, man känner nästan att man kan släppa säkerhetslinan... Men det ska vi inte göra!" Men allt vårt slit var i onödan, pilarna syntes knappt underifrån eftersom det var slask och inte snö. Buu!
Mysigt var i alla fall militärtältet som divemastern Kalles fru satt och eldade i åt oss, så det var varmt närt vi kom upp! Andy gjorde små tjut varje gång han kom in i tältet och utbrast "Vad myyysigt!", och han hade ju helt rätt såklart!
Andra dagen hade jag bytt väst (jag hyr utrustning av skolan eftersom jag inte har haft råd med egen) och var mer beredd på vad som gällde. Första dyket var nice men Anna började frysa efter 5-6 min igen, som dagen innan, trots att hon bytt dräkt. Vi har haft väldigt kul åt VIKING-dräkten hon hade på AOW kursen, eftersom att den läckte så. Man måste vara en riktig viking för att ha den! Haha! Den läckte nu i lördags också, trots lagningar. Hon frös på söndagen i alla fall, trots bytet, och vi gick upp, men jag gnällde lite över att jag ville dyka mer så Andy sa till mig att hoppa i igen! :D Yaay! Så jag hoppade i själv bara för att laja runt precis vid vaken och Andy var linförare åt mig. Riktigt nice! Slippa hålla koll på någon annan, slippa hålla koll på parlinan... Det är mycket linor vid isdyk. Dessutom lyckades jag se en av pilarna det här dyket! Woho! Så efter att ha fått en riktigt nytändning kände jag mig säker på att jag ville göra ett fjärde dyk, trots att kurskraven var färdiga och det bara skulle bli ett nöjesdyk. Och trots att mitt problemöra hade sagt ifrån efter andra dyket på lördagen...
De andra hade sågat upp en ny vak i en gång som ligger brevid brottet och leder till ett annat brott, och jag tyckte det skulle vara fett coolt att prova att dyka där, kände äventyrslustan trycka på! Johan och Jakob gick i först eftersom de skulle fota och det låg väldigt mycket slam på botten i gången och vattnet inte var djupt alls. Av någon anledning gick två av divemastrarna i typ samtidigt... hmmmm. När jag o Anna hade fått på oss allt och gått dit var de i alla fyra ialla fall. Andy stog där själv och höll i en lina medan han flöt runt på flaken... isen hade nämligen spruckit en del. Jag tog över linan o Andy gav sig ut på äventyr över isflaken. Hehe. Lite svårt att förklara, men när han kom över till andra sidan kunde han gå runt där och titta ner på de som dök, isen var helt kristallklar i tunneln. De lös med lamporna där nere, tunneln var rätt mörk, och han sa att det var som att vara med och dyka med dem... vad avundsjuk jag blev, haha! sen sprack isen under mig och Anna! Henrik (tror jag han hette) stog brevid oss ombytt till vanliga kläder. Stackarn. Han blev blöt han. Jag låg kvar i, inte så mkt att välja på, höll ju linan och ville dyka. Det blev rätt kallt, de var i ett tag. Sen när de kom upp kämpade jag och Anna oss fram till stället där isen blev fast, där vaken varit. Vi hade fått låna en lampa som Anna skulle få ha hand om. Det hade blivit rejält simmigt där, men jag hoppades att det skulle kunna klarna en bit fram. Jag började tappa känseln i tår och fingrar men kände mig jäkligt pepp på att i princip bara sticka in huvudet några meter åtminstone . Men Anna började få kalla fötter (haha) pga den dåliga, eller snarare obefintliga sikten, klaustrofobin, trassliga linan och allmänna kaoset. Dessutom frös hon nog mer än mig, trots att hon legat uppe på isen (ibland är man sjukt glad att man har så mycket underhudsfett!). Så precis när vi skulle till att gå i, enbart på min viljestyrka, kom Kalle upp och skrek till Andy att komma, Robin var borta! Det hade blivit så simmigt att de inte hittade hem! Det tog inte lång tid för dem att hitta honom, han var prcis vid öppningen, men Andy sa åt oss att skita i det och dra upp.
FLOOOOOOPP!!!!!!!!!!
Fan vad sur jag var. Goddamnit.
De andra två som var kvar gjorde ett dyk efteråt ändå. (Bägge fick friflöde. Men jag hade ÄNDÅ hellre bytt med dem och fått prova!)
Sen satt Anna och värmde händerna vid elden (vi hade inget tält dag två, men klarade oss bra utan), men vi hade kommit överäns om att ta ett dopp i brottet ändå, så jag satt stilla brevid, vilket gjorde att jag svalnade i bålen (som jag iallafall rört på innan). Vi hoppade i men det blev inget långt dyk för mig, jag fick ont i huvudet när jag gick i, av kylan. Lyckades stå på isens undersida mer på riktigt, tog lite övning för mig att få in tekninken! Men dräktens fötter pluppade av när all luft kom dit, och jag lyckades inte dra på dem igen, så jag gick upp straxt efter det. Kunde inte simma så bra med dinglande fenor, plus att jag var orolig för att de skulle åka av. Anna fortsatte en kort minut själv. Sen var det till att packa och åka.
Isen var rätt tunn redan när vi kom dit i lördags, när vi var klara hade vaken blivit minst dubbelt så stor som när vi sågade upp den, och isen var full av lufthål från våra utandningsbubblor! Det är inte mycket till is kvar att dyka under nu... :S
Detta var det stora vinteräventyret, i det stora hela.
Jag är sjukt dyksugen och har haft svårt att släppa att kursen är över. Jag hade ju kommit in i det! Buuu. Grodmansskolan is the shit om man ska lära sig dyka i Sverige! =) Jag skulle inte tveka att lägga mitt liv i Andys eller Jimmys händer, jag litar blint på dem, riktiga klippor. Plus att de är sjukt sköna och att det alltid är trevlig stämning på deras kurser! I like! Lätt två av mina idoler!
Så det var tillbaka till verkligheten och mitt vanliga liv idag, med en hård smäll. Skolan var inget jag saknat under lovet och vi hade ett prov som jag helt glömt bort. Som tur var var det sjukt lätt, det lönar sig inte att plugga! Haha.
Sen fick jag träffa min idol Krille, som jag litar på lika blint fast ändå på ett annat sätt (jag litar blint på allt han säger, men kanske inte med mitt liv). Krille-auran gjorde sitt och jag red Monsun bättre än jag trodde jag skulle. Jag måste säga att jag nästan hade glömt vad mitt vanliga liv gick ut på där ett tag.
När lektionen var slut hände något jag aldrig trodde skulle hända, Krille blev arg! Han skällde ut en i min grupp!! Världens sensation! (Right Lollo?) Vad jag sen tyckte om det vågar jag inte skriva om här, eller vem det var. Fråga någon gång.
Välkommen våren!