Resdagboken funkar inte!
Nu borjar jag o Milia trottna rejalt pa att inte kunna komma in pa var sida pa resdagboken, inte ens kommentarerna kan vi kolla. bajssida! sa vi skriver har sa lange sa kopierar vi det dit sen...
100 SEK= ca 47 RM
Om Tioman, ABC beach:
Vi anlande en solig eftermiddag, sondag 3/2, till denna paradiso. pa langt hall fran farjan sag den ut som oarna de anvande i expedition robinsson, men sen insag vi att den va bebodd :P
Alla locals halsade vanligt nar vi prommenerade den enda vagen fram till My Friend's Place som Rosli hade rekommenderat. Vi fick betala 15 ringgit per natt for ett dubbelrum (dirt cheap! typ 30 spann) och vi bokade genast en hel vecka. Rummet lag precis vid vagen, ca tio meter fran vattenbrynet! Pa denna underbara plats fastande vi, kanske lite for lange.
Vi hittade ett dykcenter, B&J dive center, som vi kande stor tillit for, sa pa onsdagen borjade Emilia sin open water diver kurs (det kan verka som det gatt manga dagar redan da, men man kommer lixom in i ett visst tempo pa den dar on. det forsta vi tankte pa nar vi kom var hur ofantligt slappa alla locals va, och att ALLA slapade fotterna efter sig, vilket vi oxa gjorde sa smaningom haha).
Emilia roade sig med sin kurs, jag(Boel) tokslappade och pa kvallarna at vi god lokal mat och hangde i dykbaren och umgicks med vara alskade instruktorer och vanner fran dykcentret, varldens skonaste manniskor! nar alla turister och instruktorer gatt och lagt sig smog sig localsen fram och det blev manga sena kvallar, eller tidiga mornar... Jag tog aven en nitroxkurs och ett nattdyk, forutom de tva nojesdyken med milia pa Coral Island.
Efter ett tag, en o en halv vecka, kande vi att det var dags att dra vidare. Vi hade hittat alla vara favoritplatser: snorklingen utanfor var strand dar vi hittade nemo det forsta vi gjorde, klippan vi kunde fa vara ifred pa, hangmattorna under traden pa stranden dar vagorna nadde rumpan vid hogvatten... vi hade turistat oss med dykning och trecking over on och kande att det inte fanns mer kvar, utom alla nyfunna vanner. nar vi sa att vi tankte dra bad en tjej, Emi, som jobbat som instruktor pa b&j ett par ar forut att vi kunde hanga pa henne till KL, Kuala Lumpur, hennes hemstad (som hon sallan besokte), men att vi da skulle stanna tva dar till. Sa lordagen 16/2, nastan 2 veckor efter att vi kom dit, gick varan farja och det var ett tufft avsked. Localsen ropade efter oss att det inte gick nagon farja pa flera dar och att vi var tvungna o stanna miiiinst en vecka till! :D sotisar... karlek till vara BPs pa on, saknar dom sa mycket! (for dom som inte vet, bp=basta polare)
Men vi fick i alla fall fortsatta resan med en av vara nya vanner, en sjukt cool tjej som jag, Boel, beundrar valdigt mycket. Hon sager att hon kanner sig som en storasyster till oss! Men vi va tvugna att lamna vara nya adoptivforaldrar, eller uncle and auntie som de foredrog, vara instruktorer John och hans fru Emi (ja, med milia fanns tre emi pa stranden)
Om KL:
Bussen var framme ca tolv pa natten och yrvakna kravlade vi oss ut i storstan, inte alls vana vid eller ens redo for den typen av liv. Som vanligt kom taxigubbarna och omringade en och skrek sa fort vi klev av, lite for nargangna och lite for nyfikna. I vara huvuden var vi kvar i lugnet pa Tioman... Emis vanner kom for att hamta henne och eftersom vi planerar varan resa sa himla bra hade vi ingen aning om vart vi skulle, sa vi kunde lika bra vanta med henne tills dom kom. Artiga och gastvanliga som malaysier ar mot oss utlanningar (speciellt om man ar tva sota tjejer) bjod de med oss pa festen de var pa vag till och sa att vi garna fick crasha hos dom. De var bara att slanga in vaskorna dar bak och tacka sa mkt. Att kliva in pa den dar fancy nattklubben i flippflopps och sunkiga klader kandes weird men dom sa att de va lugnt, turister kommer undan med vad som helst... nar det var stangningsdags skulle vi vidare pa efterfest och det enda jag o milia koncentrerade oss pa va att halla koll pa att var packning kom till samma plats som vi. Efterfesten va i den lagenheten vi skulle fa sova i sa de va no worries. Alla va hur trevliga som helst och det kanns som att det ar sa det ar vart vi an kommer! Vi har hela tiden varldens superflyt som tex nar vi skulle lamna lagenheten dagen efter lyckas vi gora det samtidigt som ett par som skjutsade oss in till stan, tur for det visade sig vara laaangt! sen hittade vi ett hostel som va helt ok som vi stannade pa hela kl-tiden, varmdush, internet i samma hus, tvsoffor, biljardbord... 12 ringgit/natt och person for dorms, delade rum alltsa. det hette Pudu Hostel och i narheten finns en reggea bar med annu billigare boende men de va lite dodgy omrade o sa...
Vi spenderade dagarna med shopping (utan att kopa sa mkt) och skaffade oss ett litet resminne...
Vi traffade var goda van Rayyan som vi motte nar han va pa semester pa Tioman, sjukt skon kille stor karlek till honom! vart som en storebror som har lart oss massor om Malaysia och kulturen har.
Vi provade aven att ga pa bio, vilket va ganska samma sak som hemma. Big city life, same same but different.
Sista kvallen gick vi till en klubb dar vi skulle mota emi igen, men hon kunde aldrig komma. Istallet blev vi bra polare med dom som jobbade i baren, ett sjukt skont gang som vi inte skulle ha nagot emot att jobba med... heh... de forsokte overtala oss att stanna langre i stan men vi ville till stranden igen! Nu ar vi i Penang, kom igarkvall 21/2, och snart ska vi vidare till Langkawi, dar vi ska mota upp emi igen, hon borjar jobba dar pa mandag eller tisdag.
Avslutningsvis vill vi saga hur mycket vi alskar det har landet, alla ar sa himla gulliga! Vi far jobberbjudanden lite da och da och ibland ar det lite for frestande... Vi langtar inte hem.
men vi saknar er!
100 SEK= ca 47 RM
Om Tioman, ABC beach:
Vi anlande en solig eftermiddag, sondag 3/2, till denna paradiso. pa langt hall fran farjan sag den ut som oarna de anvande i expedition robinsson, men sen insag vi att den va bebodd :P
Alla locals halsade vanligt nar vi prommenerade den enda vagen fram till My Friend's Place som Rosli hade rekommenderat. Vi fick betala 15 ringgit per natt for ett dubbelrum (dirt cheap! typ 30 spann) och vi bokade genast en hel vecka. Rummet lag precis vid vagen, ca tio meter fran vattenbrynet! Pa denna underbara plats fastande vi, kanske lite for lange.
Vi hittade ett dykcenter, B&J dive center, som vi kande stor tillit for, sa pa onsdagen borjade Emilia sin open water diver kurs (det kan verka som det gatt manga dagar redan da, men man kommer lixom in i ett visst tempo pa den dar on. det forsta vi tankte pa nar vi kom var hur ofantligt slappa alla locals va, och att ALLA slapade fotterna efter sig, vilket vi oxa gjorde sa smaningom haha).
Emilia roade sig med sin kurs, jag(Boel) tokslappade och pa kvallarna at vi god lokal mat och hangde i dykbaren och umgicks med vara alskade instruktorer och vanner fran dykcentret, varldens skonaste manniskor! nar alla turister och instruktorer gatt och lagt sig smog sig localsen fram och det blev manga sena kvallar, eller tidiga mornar... Jag tog aven en nitroxkurs och ett nattdyk, forutom de tva nojesdyken med milia pa Coral Island.
Efter ett tag, en o en halv vecka, kande vi att det var dags att dra vidare. Vi hade hittat alla vara favoritplatser: snorklingen utanfor var strand dar vi hittade nemo det forsta vi gjorde, klippan vi kunde fa vara ifred pa, hangmattorna under traden pa stranden dar vagorna nadde rumpan vid hogvatten... vi hade turistat oss med dykning och trecking over on och kande att det inte fanns mer kvar, utom alla nyfunna vanner. nar vi sa att vi tankte dra bad en tjej, Emi, som jobbat som instruktor pa b&j ett par ar forut att vi kunde hanga pa henne till KL, Kuala Lumpur, hennes hemstad (som hon sallan besokte), men att vi da skulle stanna tva dar till. Sa lordagen 16/2, nastan 2 veckor efter att vi kom dit, gick varan farja och det var ett tufft avsked. Localsen ropade efter oss att det inte gick nagon farja pa flera dar och att vi var tvungna o stanna miiiinst en vecka till! :D sotisar... karlek till vara BPs pa on, saknar dom sa mycket! (for dom som inte vet, bp=basta polare)
Men vi fick i alla fall fortsatta resan med en av vara nya vanner, en sjukt cool tjej som jag, Boel, beundrar valdigt mycket. Hon sager att hon kanner sig som en storasyster till oss! Men vi va tvugna att lamna vara nya adoptivforaldrar, eller uncle and auntie som de foredrog, vara instruktorer John och hans fru Emi (ja, med milia fanns tre emi pa stranden)
Om KL:
Bussen var framme ca tolv pa natten och yrvakna kravlade vi oss ut i storstan, inte alls vana vid eller ens redo for den typen av liv. Som vanligt kom taxigubbarna och omringade en och skrek sa fort vi klev av, lite for nargangna och lite for nyfikna. I vara huvuden var vi kvar i lugnet pa Tioman... Emis vanner kom for att hamta henne och eftersom vi planerar varan resa sa himla bra hade vi ingen aning om vart vi skulle, sa vi kunde lika bra vanta med henne tills dom kom. Artiga och gastvanliga som malaysier ar mot oss utlanningar (speciellt om man ar tva sota tjejer) bjod de med oss pa festen de var pa vag till och sa att vi garna fick crasha hos dom. De var bara att slanga in vaskorna dar bak och tacka sa mkt. Att kliva in pa den dar fancy nattklubben i flippflopps och sunkiga klader kandes weird men dom sa att de va lugnt, turister kommer undan med vad som helst... nar det var stangningsdags skulle vi vidare pa efterfest och det enda jag o milia koncentrerade oss pa va att halla koll pa att var packning kom till samma plats som vi. Efterfesten va i den lagenheten vi skulle fa sova i sa de va no worries. Alla va hur trevliga som helst och det kanns som att det ar sa det ar vart vi an kommer! Vi har hela tiden varldens superflyt som tex nar vi skulle lamna lagenheten dagen efter lyckas vi gora det samtidigt som ett par som skjutsade oss in till stan, tur for det visade sig vara laaangt! sen hittade vi ett hostel som va helt ok som vi stannade pa hela kl-tiden, varmdush, internet i samma hus, tvsoffor, biljardbord... 12 ringgit/natt och person for dorms, delade rum alltsa. det hette Pudu Hostel och i narheten finns en reggea bar med annu billigare boende men de va lite dodgy omrade o sa...
Vi spenderade dagarna med shopping (utan att kopa sa mkt) och skaffade oss ett litet resminne...
Vi traffade var goda van Rayyan som vi motte nar han va pa semester pa Tioman, sjukt skon kille stor karlek till honom! vart som en storebror som har lart oss massor om Malaysia och kulturen har.
Vi provade aven att ga pa bio, vilket va ganska samma sak som hemma. Big city life, same same but different.
Sista kvallen gick vi till en klubb dar vi skulle mota emi igen, men hon kunde aldrig komma. Istallet blev vi bra polare med dom som jobbade i baren, ett sjukt skont gang som vi inte skulle ha nagot emot att jobba med... heh... de forsokte overtala oss att stanna langre i stan men vi ville till stranden igen! Nu ar vi i Penang, kom igarkvall 21/2, och snart ska vi vidare till Langkawi, dar vi ska mota upp emi igen, hon borjar jobba dar pa mandag eller tisdag.
Avslutningsvis vill vi saga hur mycket vi alskar det har landet, alla ar sa himla gulliga! Vi far jobberbjudanden lite da och da och ibland ar det lite for frestande... Vi langtar inte hem.
men vi saknar er!
Kommentarer
Trackback