Hej dagboken

Idag tänkte jag vara lite hurtig och ta en liten promenad till stallet, från skolan. Det blev en ganska lång en i slutändan, men jag tog god tid på mig... Hur som helst. Jag hade på mig mina sommardojjor som jag slitit på i tre år nu, så de sitter som strumpor. När jag efter min ridlektion hoppar av hästen märker jag en konstig känsla under ena hälen. Det gjorde ont. När allt är färdigt och jag ska byta om och åka tar jag mig tid att kolla, och vad har hänt, om inte en skavsårsblåsa som pluppat upp medan foten fick hänga i luften brevid hästmagen?
En blåsa under fotsulan, mitt under hälen! Jag visste inte ens att det gick! Bläkbläk äckelpäckel.
Hoppas jag kan gå i morgon, eller jag kanske kan få en rullstol för problemet?

Mr Ramazotti var i alla fall supermysig och jättesöt (även om han ser för täääskig ut, det jäkla fullblodet), vi red uppe på platån, den jättestora ridbanan som ligger mitt i sommarhagen. Han som är så stressig och spänd gick jättefint där uppe, jag skulle säkert inte klarat honom i det trånga ridhuset där alla springer om honom hela tiden. I skrittpauserna går han så fort och stressat att han inte ens hinner vicka med huvet, så tittade han helt överförtjust och fascinerat på alltalltallt runtomkring ute i det vilda, men så fort jag tog tyglarna var han all work! Underbar älg #2.
Josefina bara: Jag trodde inte att det skulle gå så bra för dig, du är ju så van vid Philip!
Haha vilket jävla suport! Nä jag skojar, för hon berömde jätte mycket och sen sa hon att det var bra att jag är så anpassningsbar.
Återigen: Jag är bäst.

Peace!


ps. skriv gärna namn på kommentarerna... (och skriv gärna fler kommentarer! haha)