Hej dagboken

Idag tänkte jag vara lite hurtig och ta en liten promenad till stallet, från skolan. Det blev en ganska lång en i slutändan, men jag tog god tid på mig... Hur som helst. Jag hade på mig mina sommardojjor som jag slitit på i tre år nu, så de sitter som strumpor. När jag efter min ridlektion hoppar av hästen märker jag en konstig känsla under ena hälen. Det gjorde ont. När allt är färdigt och jag ska byta om och åka tar jag mig tid att kolla, och vad har hänt, om inte en skavsårsblåsa som pluppat upp medan foten fick hänga i luften brevid hästmagen?
En blåsa under fotsulan, mitt under hälen! Jag visste inte ens att det gick! Bläkbläk äckelpäckel.
Hoppas jag kan gå i morgon, eller jag kanske kan få en rullstol för problemet?

Mr Ramazotti var i alla fall supermysig och jättesöt (även om han ser för täääskig ut, det jäkla fullblodet), vi red uppe på platån, den jättestora ridbanan som ligger mitt i sommarhagen. Han som är så stressig och spänd gick jättefint där uppe, jag skulle säkert inte klarat honom i det trånga ridhuset där alla springer om honom hela tiden. I skrittpauserna går han så fort och stressat att han inte ens hinner vicka med huvet, så tittade han helt överförtjust och fascinerat på alltalltallt runtomkring ute i det vilda, men så fort jag tog tyglarna var han all work! Underbar älg #2.
Josefina bara: Jag trodde inte att det skulle gå så bra för dig, du är ju så van vid Philip!
Haha vilket jävla suport! Nä jag skojar, för hon berömde jätte mycket och sen sa hon att det var bra att jag är så anpassningsbar.
Återigen: Jag är bäst.

Peace!


ps. skriv gärna namn på kommentarerna... (och skriv gärna fler kommentarer! haha)

Mmmh i morgon börjar skolan och det känns ju inte så kul. Ångesten över att jag inte fått så mycket skolarbete gjort kryper någonstans på golvet (men den når inte riktigt fram, den hittar mig väl imorrn). Det känns lite konstigt på något sätt, som att skolvärlden har kommit så oändligt långt bort bara på det här korta lovet. Det har ju blivit sommar nu till och med! Hur många timmar till det nu håller... haha. Det är helt sjukt hur brun jag ändå lyckats bli på de här två dagarna, för att vara jag asså! Jag har värsta "ridlärar-brännan", dvs t-shirt-bränna fast linne istället. Jag har försökt sola vaderna också, men de är helt enkelt lite för envisa. Jobbigt bara att tänka på alla ozon-varningar som utfärdats, man kan nästan känna cancern gro.. eeeeh.
Var i stallet idag och durschade min älskade lilla ponny. Han blev självklart mycket upprörd, som vanligt, den lilla fjollan! Hehe, sötnos. Som synd var blev vi tvugna att stressa därför att vissa vill visa vilken makt de har över mig, som bara är kvar i skötargrejen och inte har velat slicka så mycket röv för att jobba mig upp (nämner inga namn här va). Jag vet att jag borde tagit ett steg längre och skaffat medryttarhäst åtminstone, men hur skulle jag kunna lämna ponnyn i mitt liv? Problemet kvartstår; ska jag söka efter en medryttarhäst till hösten eller inte? Aja, jag måste ju ha något att roa mig med i sommar så det är väl bara att leta upp nån stackars krake och så ser man sen.
I övrigt har jag varit riktigt duktig i förberedelserna inför hösten, jag har sökt både jobb och högskola under lovet. Känns skönt att ha fått en del saker gjorda i alla fall. Jag sökte 18 stycken utbildningar/kurser, fast jag tror nog inte att jag ska plugga vidare direkt, det har aldrig varit planen. Men nu har jag ju möjligheten! Dessutom kan jag börja lite smått för att sen be om uppehåll ett år, så har man platsen klirad. Jobbigaste är ju bara att jag inte vet vad jag vill gå! Kan man få börja på alla 18? Haha!
Well, jag har egentligen bara bestämt mig för en sak inför hösten, och det står jag fast vid: Jag ska inte bestämma mig för något förrän i Agusti. Det är ju därför jag måste hålla alla dörrar öppna.

Jag har en grotesk nackspärr som jag inte riktigt förstår hur jag skaffat mig, men jag kan tänka mig att det har med helgens utekvällar att göra... har väl sovit konstigt i mina komor, heeeh. I fredags gick jag ut med Sarah och lite folk, vi träffade vår gamla kompis Nathalie, vilket var sjukt kul! I övrigt var inte kvällen jättepepp direkt, inte förrän det var dags för mina fulla vänner att vingla hemmåt, då hade det äntligen blivit lite drag på dansgolvet... Men som tur var bjöd Natta oss på grillkväll till igår. Grillkvällen var jättemysig, änd i got drönk. Sen skulle vi möta upp lite folk i stan men dessvärre slutade kvällen i dålig stämning och tillome gräl! För mycket sånt på senaste tiden, inte ok! Bättring!

Kollat lite på studentklänning också, med Lollo. Hittade en söt på MQ, men där kan man väl inte köpa en? Då kommer man väl se ut som alla andra i min skola? Hmm. Lollo mobbar mig för att jag hittar kläder på MQ, hon bara "haha bohemen Boel infiltrerar svenssonvärlden!" (eller ok, riktigt så kanske du inte sa, men du kallade mig bohem och MQ svensson iaf).
Mer panik inför vad jag ska ha på skivan i så fall... Tema: max 3 plagg!

I morse vakande jag av att mitt barn och hans bror var här! Åååååh mitt barn! Det som är illa med honom är att vad han än gör är han så bedårande att jag bara måste skratta! Han skulle typ kunna bränna upp huset, medan jag bara asgarvade åt blickarna han gav mig undertiden! Underbara unge. (För de som inte hört mig tjata om honom heter han Alexander och är mitt kusinbarn egentligen.)
Detta ledde till att mamma insåg att hon inte sett Lilo & Stitch, så när jag kom hem från mina andra barn i stallet satte hon sig och kollade på den, och satt här och fnissade. Dessa barn asså.
(Jag vill ha barn!)

Peace and sweetsweet sunshine till er allihop!

Igår kväll ringde min bror från Costa Rica. Han hade fått 10 min gratis samtal till europa från hotellet. Han berättade lite om surfingen, och att han hade dykt en gång, men att det inte hade varit så superfett direkt, och lite sånt, men framför allt var det skönt att höra hans röst igen. Nu sitter vi och pratar på msn och han vet inte riktigt när han kommer åka hem, han ska kanske boka om biljetten så han drar ut på det tio dagar till (doh). Ni som fattar ni fattar.
Efter det samtalet gick jag ut på en rätt tråkig, händelselös och nykter partynight.
Och idag har jag bara suttit hemma helt apatisk utan att få någonting ur händerna what so ever. Så istället för att ta mig ut ikväll blir det film hemma i soffan med Sarahn och mami.
Segt sunk.
Men jag har lov och en hel vecka nu, så jag ska få en massa tråkiga saker gjorda faktiskt, jag ska vara jätteduktig och ambitiös! Sådeså! Så ska det ju bli värsta sommarvädret nu i veckan så jag ska sola massor! Jag ska bli brun och snygg och fräsh!!!

I fredags lämnade jag in mitt och Adams projektarbete.
Det var klart i tid och Adam och jag är stolta över vår produkt. Väldigt stolta. Den blev 27 sidor lång, vilket vi tyckte var mytcket ända tills Adams flickvän började snacka om att hennes var typ 60... party pooper! Jävla sammare som bara kan orbajsa allt men inte behöver göra något ordentligt mummel mummel (svordomar)...
Jag kan nu allt om tobak, det är bara att fråga!
Idag lämnade vi även in våra loggböcker, de ifyllda frågeformulären och diverse annat krafs, i en fet pärm som vi drämde i hans bord. Vilken lättnad! Först kom jag inte över all stress när det väl var inlämnat i fredags, eftersom vi har ett fördjupningarbete i historia på g, en jobbig fysiklab (och jag fattar inte så mycket) och jag ligger tydligen lite efter med svenskan. Men sen kom 1:a April och jag insåg att jag bara har 39 skoldagar kvar på gymnasiet, säkert inte ens det. Sen börjar det riktiga livet, det man alltid väntat på, och plötsligt kändes mina problem inte så betydande och all stress flög ur mig.
För nu har man gått i 12 år och hela tiden blivit matad med att man måste förbereda sig för nästa nivå. Först var det förberedelser inför högstadiet, sen inför gymnasiet, nu inför högskolan/yrkeslivet. Men som tur är finns det ett litet hål här, framför mig och mina jämnåriga nu. Man får ta precis så många år på sig som man vill nu, för att komma på vad ens riktiga liv handlar om. Det riktiga livet, det som man uppnår sen i framtiden.
Min mamma är 58 och har precis börjat plugga.
Så nu är det chill och min betygshets ligger lågt för tillfället. Vad gör det för skillnad senare?

Idag lyckades min klass förhandla sig till ledighet imorgon. Sjukt skillat faktiskt, vi vet vad vi gör när det gäller att göra livet mer lazy för oss: Först gick några till våran historialärare och sa att våran svenskalärare är sjuk och att historia är det enda andra ämnet vi har på tisdagar. Han sa förstås att vi kunde jobba hemma istället (han är lärarstudent i 50-årsåldern och har inte riktigt fått in sin pondus än. Han har vart blevbärare i 35 år tills han kom på vad han ville bli, den du Lollo!) och vi vet alla hur seriöst man tar på "eget arbete" i min klass. Sen när vår biträdande rektor Lysén kom till sista lektionen för att säga att han kunde vicka för våran svenskalärare i morgon lyckades vi i klassen, på något konstigt sätt, övertala honom om att det ville han inte alls, för vi ville ha ledigt.
Stolta över vad vi åstadkommit tillsammans gick vi hem.
Imorgon ska jag sola hela dagen och tänka på hur tråkigt det kommer vara att inte ha en klass sen, när det verkliga livet börjar. För även om jag långt ifrån gillar alla i min klass är det ändå det som kommer bli det tråkiga, har jag kännt på mig några år nu. Det är ändå ett gäng ungar i ens egen ålder som man träffar varje dag och bara hänger med.
Bäst att ta vara på det i två månader nu då, så kan jag njuta av allt annat i livet sen.

Idag lämnar också Richie (inte Richard hopptränaren, utan Rickard klasskompisen) in sin film till Vårrullen. Jag fick vara med och göra en scen i fredags, en liten sista-sekunden-panikgrej som jag fick ställa upp i. Det blev nog inte som mr Director ville ha det, men så går det när alla bangar ur, eller hur han nu blev satt i den sitsen. Jag är kanske med en hel sekund i hans film iallafall!!! Yaaaaaaaay! Hahahaha. Hollywood nästa!
Jag undrar hur Canto blev, jag fick ju aldrig läsa det färdiga manuset, utan bara en tidiagre version. Håll utkik på sidan (Orangelab såklart), han lär lägga upp den any time now!

Peace