Hej dagboken

Du är min Jonathan, men jag är bara en liten lort.
Jag saknar dig så mycket.

I mina mardrömmar hör jag dig ropa på hjälp.
Men jag kan inte rida efter, hur mycket jag än vill av alla anledningar i världen.
En egen Fjalar, bort från allt som är mina problem, till sol, glädje och ditt sällskap.
Men det här är inte Nangijala.
Varför var Bush tvungen att åka runt just där, just nu?
Varför ska det vara oroligheter där du är när jag är så långt bort?
Var dina nyfunna surfbuddies med folkabussen tvungna att åka just norrut?
Genom Honduras, El Salvador och till Mexico?
Om Tengil bara kunde hålla sig i Karmanjaka.
Men jag vet att du klarar dig.
Jag vet att du kommer hem till mig.

Love